Astronomins milstolpar

Skriv ut

På 1900-talet tar forskningen ytterligare ett språng framåt. Med hjälp av kraftigare teleskop kunde Edwin Hubble bekräfta vad som misstänkts sedan 1700-talet, att solen ligger i en stor stjärnhop, en galax.

Henrietta Leavitt, en amerikansk astronom, upptäckte en typ av stjärnor (cepheider) som varierar i ljusstyrka på ett bestämt sätt. Utifrån detta kunde hon beräkna avstånden till dem och därmed hade hon uppfunnit en linjal för att mäta avstånd i universum.

Albert Einstein lade fram den allmänna relativitetsteorin 1915. Dessa teorier visar sig stämma exakt med observationer och förutsägelser för himlakroppars rörelse i rymden. (Bättre än Newtons som dock fungerar bra vid låga hastigheter). Än idag är det Einstein fysik som används för astronomin.

Vintergatan. Här bor vi någonstans.

Edwin Hubble upptäckte att det ligger andra galaxer utanför vintergatan. Var och en bestående av miljarder stjärnor precis som vår egen.  Han upptäckte att alla galaxer är på väg ifrån oss (med rödljusförskjutning). Han bevisade ett direkt förhållande mellan galaxens avstånd och dess fart. Ju längre bort desto högre fart. Galaxerna accelererar från varandra. Om allt är på väg bort från varandra borde allt ha varit i samma punkt från början. Nu börjar teorin om Big bang formas.

Vår nuvarande världsbild är acentrisk. Det innebär att det inte finns något centrum i universum över huvud taget: Alla platser är likvärdiga, universum expanderar jämnt åt alla håll oavsett från vilken punkt man tittar.

Fördjupning:

Info om sidan Träna begrepp Övningar