Kurs Mekanik

Info om sidan Träna begrepp Skriv ut
Deltest 1 Deltest 2 Deltest 3 Stortest

ÖVERSIKT KRAFT

Kraft är ett begrepp som används mycket inom fysiken. Kraft är något som sätter föremål i rörelse, ändrar riktning på föremålets rörelse eller förändrar dess hastighet. Kraft kan också ändra form på ett föremål. En kraft har alltid en storlek och en riktning.

Det finns olika typer av krafter och alla mäts med enheten Newton. Enheten Newton förkortas med stort N.

Tyngdkraften är en kraft som alla föremål på jorden påverkas av. Tyngdkraft kallas också gravitation eller dragningskraft. Jordens tyngdkraft är alltid riktad nedåt mot jordens mittpunkt.

Tyngdkraften beror på att föremål alltid dras mot varandra. Tappar du ett föremål faller det mot marken men både jorden och föremålet dras mot varandra. Eftersom jorden har så mycket större massa än föremålet så kommer jordens rörelse inte att märkas.

Det är skillnad på massa, vikt och tyngd. Massa och vikt är samma sak (fast det används i olika sammanhang) medan tyngd är något som beror på massan och tyngdkraften.

För att räkna ut tyngden på ett föremål (på jorden) multipliceras föremålets massa med ett värde (jordaccelerationen) som är ungefär 10.

Krafter mäts med en dynamometer. Det är en våg som tar hänsyn till tyngdkraften. Eftersom tyngden beror på vilken planet du befinner dig på (gravitationen är olika) skulle den visa något helt annat på månen, mars eller Jupiter.

Månens dragningskraft är en sjättedel av jordens dragningskraft. Det innebär att din massakommer att vara samma på båda ställena men din tyngd kommer att vara en sjättedel så stor på månen

En vanlig badrumsvåg mäter tyngd och inte massa. Skulle du använda en badrumsvåg på månen skulle du ”väga” betydligt mindre. På en större himlakropp än jorden skulle du ”väga” mer.

Fördjupning

KRAFTPILAR

Färgbilden visar hur en man puttar på en bil. Den tecknade bilden nedan visar hur motsvarande krafter ritas i fysiken.

Pilens längd visar på storleken på kraften. Den punkt där pilen startar kallas angreppspunkt. (På denna bild är inte alla krafter utritade t.ex. friktion och tyngdkraft.)

Ett föremål kan påverkas av flera krafter samtidigt. Här har det dykt upp en sabotör som puttar ”bilen” åt fel håll.

När flera krafter påverkar ett föremål kan de förstärka varandra eller motverka varandra. Då är det intressant att räkna ut vilken som den sammanlagda kraften. I detta fall när krafterna är helt motriktade så tar du den stora kraften minus den lilla kraften. Resultatet blir:

En pil som är resultatet av att du har adderat flera ursprungliga kraftpilar kallas resultant.

Du ber din vän ställa sig på rätt sida av bilen så att ni hjälps åt. Kraftpilarna adderas.

Resultanten blir 500 N med riktning rakt åt vänster.

Till slut ett tredje exempel som är lite mer komplicerat. En kraft är riktad åt vänster och den andra rakt upp. De har samma angreppspunkt.

1. Lägg ihop pilarna genom att flytta den ena till änden på den andra. Det kan du göra på två sätt i detta exempel.

2. Dra en linje från angreppspunkten på första pilen till änden på den andra pilen.

3. Den senaste ritade pilen är resultanten. För att få ut storleken kan du mäta den eller räkna ut den med Pythagoras sats.

Det går också bra att dela upp en resultant i flera kraftpilar om det skulle behövas.

Om två personer skulle putta på ett föremål med lika stor kraft mot varandra skulle resultanten (den totala påverkan på föremålet) bli noll. Föremålet skulle vara stilla.

Det innebär att två lag som har dragkamp påverkar varandra med samma kraft om lagen tar i med inte rör sig ur fläcken. Samma sak gäller två personer som bryter arm. Om ett ”dödläge” uppstår påverkar personerna varandra med samma kraft. Krafterna tar ut varandra.

Fördjupning: 

FRIKTIONSKRAFT

Förutom tyngdkraften finns det flera krafter  som alltid finns runt omkring oss.

Friktion uppstår så fort två ytor dras/släpas mot varandra. Friktion beror på att ytan på ett föremål aldrig är helt slät. Förstorar du ett föremåls yta kommer du upptäcka att ytan är ojämn. Dessa ojämnheter gör att föremålen hakar i varandra och orsakar ett motstånd.

Detta motstånd kallas friktionskraft eller bara friktion och måste övervinnas för att föremålen ska kunna flyttas.

Luftmotstånd är en form av friktion. När luftens molekyler krockar med ett föremål i rörelse bromsas det in. Det är bra för fallskärmshoppare och dåligt för de som inte gillar att cykla i motvind.

Ibland verkar friktionskraften utan att det syns. Om du drar ett föremål behöver du ibland ta i lite extra innan föremålet börjar röra sig. Sedan går det lite lättare att dra. Den kraften du måste använda innan föremålet börjar röra sig motsvarar friktionskraften.

F (turkos) = Normalkraften

F (rosa) = Tyngdkraften (massan multiplicerat             med 10)

F (gul) = Friktionskraften

F (röd) = Kraften ugglan skjuter på med.

Friktion är nödvändigt för att du ska kunna gå på ett underlag. Utan någon form av friktion skulle du ögonblickligen halka omkull. Friktion mot underlaget behövs för att bilar och tåg överhuvudtaget ska kunna röra sig. Ibland behöver friktionen minskas t.ex. maskiner behöver smörjas och skidor behöver vallas. Bromsar i bilen är ett exempel på nödvändig friktion.

Fördjupning: 

NORMALKRAFT GRAVITATIONSKRAFT

Normalkraft

Fysikens lagar säger att om ett föremål ligger stilla så måste de krafter som påverkar föremålet ta ut varandra. Med andra ord, om ett föremål rör sig så finns det en resultant åt något håll.

Eftersom alla föremål på jorden påverkas av tyngdkraften måste det finnas en motverkande kraft som hindrar föremålen att fortsätta åka nedåt, mot jordens mitt.

Denna kraft kallas normalkraft eller motverkande kraft (motkraft).

En normalkraft är det motstånd som atomerna i en yta gör när ett föremål står på den. T. ex en bok som ligger på ett bord. Skulle inte bordskivan göra motstånd skulle boken färdas genom den.

Normalkraft är lika stor som ett föremåls tyngdkraft (om det ligger stilla) och har alltid motsatt riktning av tyngdkraften , alltid vinkelrät mot underlaget. Normalkraftens storlek varierar beroende på föremålets tyngdkraft.

Gravitationskraft

Gravitation är ett begrepp som ofta används i rymdsammanhang men är ett annat ord för tyngdkraft. Begreppet beskriver hur föremål med massa påverkar varandra.

Alla föremål med en massa har en gravitation (tyngdkraft). Den kraft som föremål påverkar varandra med kallas gravitationskraft. Det innebär att alla föremål sakta dras mot varandra. Anledningen till att de inte gör det är att friktionskrafterna är större än gravitationskraften.

Gravitationskraftens storlek beror på föremålets massa och avstånd till det föremål det påverkar.

För att ett föremåls gravitationskraft ska märkas, på jorden, måste föremålet väga lika mycket som en himlakropp t.ex. månens gravitationskraft ger oss tidvatten. I rymden, där det inte finns lika mycket friktion (som luftmotstånd), drar sig spridda atomer och molekyler ihop i stora stoftmoln.

Fördjupning: 

TYNGDPUNKT STÖDYTA

Om ett föremåls massa skulle kunna samlas i en punkt så skulle det motsvara tyngdpunkten. Tyngdpunkten kan finnas inuti föremålet t.ex. en boll, kub. I andra exempel finns tyngdpunkten utanför själva föremålet t.ex. i en ring. Tyngdpunkten markeras med kryss på bilderna.

Stödyta är den yta (area) som ett föremål har mot underlaget det vill säga det röda på bilderna. Lodlinje är den kortaste sträckan mellan tyngdpunkten och stödytan. På bilden nedan är de röda legobitarna stödytan.

Men, stödyta är inte bara den yta som föremålet står på utan även ytan som är mellan stödpunkterna. På bilden till höger är stödytan allt som är innanför de fyra benen.

Tyngdpunkten hamnar på olika ställen beroende på formen. För att ett föremål ska vara så stabilt som möjligt ska stödytan vara stor och tyngdpunkten låg. På bilden med de fyra figurerna är det den tredje figuren från vänster som är den stabilaste. Vilken är den minst stabile?

Om tyngdpunkten hamnar utanför stödytan så välter föremålet.

Fördjupning: 

LIKFORMIG RÖRELSE

Hastighet och fart är två begrepp som används för att beskriva storleken på rörelser. Skillnaden mellan dessa är att fart beskriver hur fort något förflyttar sig medan hastighet beskriver hur fort ett föremål förflyttar sig samt vilken riktning ett föremål har. Vanligtvis görs ingen skillnad på begreppen fart och hastighet. De används på liknande sätt.

Fysiken delar upp rörelse i två olika typer, likformig och olikformig rörelse.

Likformad rörelse är en rörelse i konstant hastighet. Det betyder att hastigheten är lika stor hela tiden. Exempel på likformig hastighet kan var en hiss som åker mellan våningar, en bil med farthållare eller en satellit i omloppsbana. Att föremål, på jorden, har en likformig hastighet långa sträckor är ovanligt eftersom det alltid finns saker som påverkar hastigheten.

Räkna på hastigheter – medelhastighet

Hastighet är hur fort något förflyttar sig. För att räkna ut hastigheten behöver man veta hur lång sträcka föremålet förflyttar sig samt hur lång tid det tar. Det du räknar ut då är medelhastigheten.  Sambandet mellan sträcka, hastighet och tid finns i nedanstående triangel. Känner du till två av dessa kan du alltid räkna ut den tredje.

Om du håller tummen för det du vill räkna ut så ser du hur du ska räkna.

  • För att räkna ut en sträcka (Håll tummen för S) så ska du ta hastighet multiplicerat med tiden.
  • För att räkna ut hastighet (håll tummen för v) så ska du ta sträckan dividerat med tiden.
  • För att räkna ut tiden (håll tummen för t) ska du ta sträckan dividerat med hastigheten.

 

Medelhastighet kan ha olika enhet. SI-enheten är m/s men även km/h och knop är vanliga. Det gäller att vara observant på vilka enheter du använder i beräkningarna för att det ska bli rätt enheter i svaret.

Tips: Att räkna med formler kan vara klurigt. Man glömmer lätt hur formeln ser ut. Då kan du titta på enheterna istället. Sambandet mellan sträcka, fart och tid kan du lista ut genom att tänka på att enheten för fart är km/h, alltså sträcka dividerat på tid. Samma resonemang gäller densitet och andra formler. Om man inte kommer ihåg vad som står överst i triangeln så kanske du kommer ihåg hur enheten ser ut.

Fördjupning: 

OLIKFORMIG RÖRELSE

Det finns två slags olikformade rörelser, acceleration och retardation. Vid acceleration ökar farten hela tiden (konstant) och vid retardation bromsar föremålet in hela tiden. Enheten är m/s2. Det uttalas meter per sekund två.

En form av acceleration som beror på tyngdkraften är fritt fall. Denna acceleration kallas tyngdaccelerationen. Tyngdacceleration kan också förkortas till 1 g. Medelvärdet på jorden är 9,82 m/smen för enkelhetens skull avrundas det till 10 m/s2. Det innebär att ett föremål (i vakuum) skulle öka sin hastighet med 10 m/s varje sekund.

När ett föremål faller fritt så ökar det hastigheten snabbt. Med denna tabell ser du hur långt ett föremål faller i fritt fall.

Förklaring första raden: I starten av den första sekunden är hastigheten noll. I slutet av den första sekunden är hastigheten 10 m/s. Medelhastigheten blir (0+10)/2 = 5 m/s. Om ett föremål faller i hastigheten 5 m/s i en sekund färdas föremålet 5 m. Med detta resonemang kan du räkna ut hur långt föremålet faller varje sekund. För att sedan veta hur långt det faller sammanlagt är det bara att addera fallsträckorna.

I verkligheten kommer föremålet inte kunna falla hur snabbt som helst. Föremålet krockar med luftens molekyler och bromsas in. Luftmotståndets storlek beror på föremålets form. En fjäder eller en fallskärmshoppare faller långsammare än ett bowlingklot. Den maximala hastigheten vid fritt fall, för ett föremål, kallas gränshastighet. En fallskärmshoppare har gränshastigheten 6-7 m/s (25 km/h). Glömmer personen att fälla ut fallskärmen är gränshastigheten ungefär 50-60 m/s (ungefär 200 km/h).

Föremålets form påverkar fallhastigheten, inte föremålets massa. Utan luftmotstånd faller alla föremål lika snabbt.

Galileo Galilei kallas för den första moderna vetenskapsmannen. Detta för att han faktiskt testade sina teorier med experiment. Ett av detta numera legendariska experiment var att släppa klot från det lutande tornet i Pisa. Kloten hade samma form men bestod av olika material och storlek och hade därför olika vikt. Frågeställningen var; vilket klot faller snabbast? Svaret är att de faller alla lika snabbt.

Föremål påverkas av tyngdkraften lika mycket. Om du skjuter en gevärskula kommer den slutligen att landa på grund av jordens tyngdacceleration. Om du håller en annan kula i handen, på samma höjd som geväret, och släpper den samtidigt som du skjuter kommer dessa kulor att landa samtidigt eftersom tyngdaccelerationen drar i kulorna lika mycket.

Fördjupning: 

NEWTONS LAGAR

Isaac Newton tillhör historiens absolut främsta vetenskapsmän. Han var verksam inom många vetenskapsgrenar. Inom mekaniken instiftade han tre lagar för att beskriva krafter och rörelse. De ersattes på 1900-talet av relativitetsteorin men Newtons lagar fungerar fortfarande utmärkt så länge hastigheterna inte närmar sig ljusets.

Första lagen : tröghetslagen

En kropp förblir i vila eller likformig rörelse om, och bara om, summan (resultanten) av alla krafter som verkar på kroppen är noll.

Det finns alltså ett motstånd för att förändra föremåls rörelse. Detta innebär att ett föremål kan inte ändra sin hastighet själv utan det behövs alltid en kraft för att sätta ett föremål i rörelse, bromsa det eller få det att ändra riktning. Påverkar inga krafter föremålet kommer det att ha samma hastighet och riktning i all oändlighet.

Detta är anledningen till varför det är livsviktigt att ha säkerhetsbälte i bilen. Om olyckan är framme och bilen i hög fart krockar så kommer personerna i bilen fortsätta i samma fart som bilen hade innan.

Andra lagen : Accelerationslagen

Desto större massa ett föremål har desto mer kraft behövs det för att accelerera föremålet.

Tänk om din bil gått sönder och du måste putta på. Bilen kommer då att accelerera upp till en viss hastighet. Om en kompis hjälper till fördubblar du kraften och därför kommer också bilens acceleration fördubblas.

Tredje lagen : lagen om reaktion och motreaktion (verkan och motverkan)

Två kroppar påverkar alltid varandra med lika stora men motriktade krafter

Kastas en boll upp i luften kommer jordens tyngdkraft dra bollen till sig. Bollen kommer på samma sätt dra till sig jorden. Eftersom det är en gigantiskt stor skillnad i massa kommer jordens rörelse mot bollen inte att märkas.

Exempel 1: Om du sitter i en båt på sjön och tappar en åra så når du den sällan. Det beror på att den kraft som får åren att glida iväg också får båten att åka åt andra hållet.

Exempel 2: Du och en kompis står på skridskor på en is och om du bestämmer dig för att putta iväg hen så kommer du själv att åka åt motsatt håll.

Om du puttar någon kommer du utsättas för lika mycket kraft som den du puttar. Om den andra personen ramlar men inte du, beror inte på att du avger mer kraft än du tar emot, utan på att den personen kanske inte var förberedd och därför tappade balansen, medan du spjärnade emot.

Fördjupning: 

CENTRALRÖRELSE

En centralrörelse är ett föremål som snurrar runt ett centrum. Ett exempel är en släggkastare precis innan hen kastar iväg släggan.

I en centralrörelse finns det alltid en kraft som är riktad inåt mot rörelsen centrum. Den kallas centripetalkraft. Släggan vill egentligen färdas rakt fram men tvingas i en rund bana av snöret. När släggan släpps så kommer den färdas i rät linje från den punkten den släpptes.

Samma sak gäller flickan på bilden. När mannen släpper snöret kommer flickan färdas rakt från den punkten hon släpptes. Det heter att flickan kommer att åka i tangentens riktning.

Flickan som snurrar kommer tydligt att känna en kraft som trycker henne utåt i kurvorna. Samma känsla uppstår i en karusell som snurrar runt. Detta fenomen kallas centrifugalkraft och är ingen riktig kraft utan en effekt av tröghetslagen. Din kropp vill fortsätta rakt fram i kurvorna men karusellen tvingar den att svänga runt. Denna effekt utnyttjas flitigt i karuseller och berg och dalbanor.

Bilden visar en centralrörelse från ovan. Den visar en boll som sitter fast i ett snöre och som snurrar runt en mittpunkt. Centripetalkraften är riktad in mot centrum och skenkraften centrifugalkraft är dess motsatta kraft.

Fördjupning: 

FYSIKALISKT ARBETE OCH EFFEKT

Fysikaliskt arbete:

Fysikaliskt arbete innebär att med en kraft förflytta ett föremål en viss sträcka. För att räkna ut arbetet används formeln:

Arbete = kraft * sträcka

Enheten för kraft är newton (N) och för sträcka (m). Enheten för arbete är newtonmeter (Nm) eller Joule (J).

Det kluriga med detta är att ett fysikaliskt arbete uträttas bara om man övervinner en kraft på något sätt. Eftersom det på jorden alltid finns en tyngdkraft som måste övervinnas innebär det att fysikalisk arbete räknas om ett föremål rör sig i höjdled (får högre lägesenergi). Att bära runt på ett stort föremål på en plan yta är inte exempel på ett fysikaliskt arbete. Att släpa ett föremål på marken är ett fysikaliskt arbete eftersom friktionskraften övervinns. Att bära upp ett föremål för trapporna är exempel på ett fysikaliskt arbete.

Oftast handlar fysikaliskt arbete om att flytta föremål i höjdled. Rörelsen i sidled (horisontellt) spelar ingen roll. För att underlätta rörelsen i höjdled kan föremålet förflyttas en längre sträcka. Se bilden ovan. Det fysikaliska arbetet blir detsamma oavsett om du går uppför trappan eller tar den längre, enklare vägen.

Detta sammanfattas i mekanikens gyllene lag:

Det du vinner i kraft förlorar du i väg.

Tänk att en kundvagn ska lyftas upp för trappan alternativt köras upp för det lutande planet. Används det lutande planet innebär det en längre sträcka men det är enklare

Effekt:

Att lyfta föremål är exempel på fysikaliskt arbete. Att bära en flyttkartong till fjärde våningen är exempel på detta. Du kan dock göra det olika snabbt. Samma arbete utförs men med olika effektivitet. Effekt i fysiken är hur snabbt ett arbete utförs. Ju snabbare det utförs desto högre effekt.

Effekt = arbete/tid

Enheten för effekt är Nm/s eller J/s. Även denne enhet har ett eget namn som är mest korrekt att använda: watt, W. (Denna enhet används även för elektrisk effekt.),

Fördjupning: 

ENKLA MASKINER

Enkla maskiner är uppfinningar som på ett enkelt sätt utnyttjar mekanikens gyllene lag:

Det du vinner i kraft förlorar du i väg.

Det lutande planet är ett tydligt exempel som bygger på mekanikens gyllene lag. Ta en kort jobbig väg eller en lång men inte lika jobbig.

Skruven är ett exempel på det lutande planet. Det lutande planet är vridet runt skruvens kärna. Jämför kraften att skruva i en skruv och spika i en spik. Det tar längre tid att skruva i en skruv men det behövs mindre kraft. Arkimedes skruv är ett exempel på hur fenomenet kan utnyttjas för att hissa upp vatten

Kilen har används sedan människan begynnelse för att dela på föremål. Yxan är exempel på en kil. Principen bygger på det lutande planet. En trubbig kil gör arbetet snabbt men det behövs stor kraft. En spetsig kil gör arbetet lättare men det tar längre tid.

Hjulet är ytterligare en väldig gammal uppfinning som bygger på mekanikens gyllene lag. Ett exempel är när en liten cykel som cyklar bredvid en stor. Den lilla cyklisten, med små hjul, får trampa mer men inte lika tungt.

Block (eller talja)

Block används för att byta riktning på den kraft du behöver för att dra upp ett föremål.

I en talja kan repet löpa i flera spår och i en talja utnyttjas mekanikens gyllene lag. Du kan lyfta föremål med mindre kraft men du kommer få dra mer i linan.

Bild 1: Här ska du lyfta en vikt med hjälp av ett block. Blocket gör att du kan stå på marken och dra i repet. Eftersom viktens tyngd är 100 N kommer du behöva dra med samma kraft d.v.s. 100 N.

Bild 2. Det översta hjulet är fixerat i taket medan det undre hjulet kommer att röra sig när du drar i repet. När du lyfter vikten10 cm över marken kommer även det undre hjulet att lyftas upp 10 cm. Repet kommer att förkortas 10 cm på båda sidor om det undre hjulet. Totalt kommer du få dra 20 cm lina för att lyfta vikten 10 cm. Vinsten är att det krävs hälften så stor kraft.

Flera hjul kommer göra att det blir lättare att lyfta men du får dra mer lina. När lyftanordningen kräver många hjul som till höger på bilden så kallas det inte block utan talja.

Fördjupning: 

HÄVSTÄNGER

En hävstång är ett exempel på en enkel maskin.

Att hävstänger följer mekaniken gyllene lag syns på bilden. På ugglans sida rör sig spettet en lägre sträcka än på husets sida. Den längre sträckan gör att ugglan inte behöver ha lika mycket kraft för att lyfta huset. Denna hävstångseffekt används flitigt i saxar och tänger.

Vridningspunkten är den punkt som är stilla i en hävstång. Vridningspunkten skiljer de båda hävarmarna åt.

På samma sätt fungerar en gungbräda fast i ett mer horisontellt läge. En tyngre person måste sitta längre in på gungbrädan än en lättare. Mer fysikaliskt uttryckt: En tyngre kraft har en kortare hävarm, (sträcka till vridningspunkten) än en mindre kraft.

Detta går att räkna på matematiskt.

Kraften (F1) * Sträcka (L1) = Kraft (F2) * Sträcka (L2)

Exempel. Storugglan väger 20 kg och vill sitta i balans med lillugglan som väger 15 kg. Lillugglans hävarm (avstånd till mitten) är 2 meter.

Storugglan: 20 kg = 200 N

Lillugglan 15 kg = 150 N

200 N * X = 150 N * 2 m

200 N * X = 300 Nm

X = 300 Nm / 200 N = 1,5 m

Svar: Storugglan ska sitta 1,5 meter från mitten.

Fördjupning: 

MEKANISK ENERGI

Mekanisk energi är ett gemensamt namn för rörelseenergi, lägesenergi och elastisk energi. De tre energisorterna hänger ihop. T.ex. så omvandlas alltid lägesenergi och elastiskt till en stor del rörelseenergi vid energiomvandlingar.

Rörelseenergi finns hos föremål som rör sig. Det spelar ingen roll vilken hastighet eller riktning.

Elastiskt energi finns hos föremål som tänjas ut eller dras ihop för att sedan fort återfå sitt ursprungliga läge. T.ex. studsbollar, fjädrar och gummisnoddar.

Lägesenergi innebär att föremålet har möjlighet att falla och omvandlas till rörelseenergi. Vatten som flyter i en flod är ett exempel på när lägesenergi omvandlas till rörelseenergi. Extra tydligt blir det vid ett vattenfall.

Människor har länge utnyttjat vattnets inneboende kraft genom att bygga olika kvarnar eller kraftverk för att ta vara på energin.

Lägesenergins storlek beror på föremålets tyngd och hur högt upp det befinner sig. Ett föremåls lägesenergi är lika stor som arbetet att lyfta upp föremålet till det högre läget. Lägesenergin räknas ut på samma sätt som arbete.

Lägesenergin = tyngd * sträcka (höjd)

När föremålet faller mot marken övergår lägesenergin till rörelseenergi. Ju närmare marken desto mer lägesenergi har omvandlats till rörelseenergi. Utan luftmotstånd omvandlas 100 % av lägesenergin till rörelseenergin i det ögonblicket precis innan föremålet når marken. Enheten för lägesenergi är samma som för arbete, newtonmeter (Nm) eller joule (J).

Fördjupning: 

Info om sidan Träna begrepp Skriv ut
Deltest 1 Deltest 2 Deltest 3 Stortest